Ibland så letar vi efter svar som om dom vore gömda någon annanstans. Vi tänker, grubblar, analyserar, vrider och vänder och ber om råd, men ändå så känns inget riktigt klart och tydligt. Det här kan bero på att svaret aldrig var tänkt att hittas utanför oss själva.
Det finns en sorts vetskap som inte gör något väsen av sig, den bara finns där inuti. Den här vetskapen kan oxå kallas för ”den inre rösten”. Den inre rösten kan vara som en känsla i kroppen, en tanke som återkommer eller ett lugn som infinner sig när du tänker på ett visst val. Ofta är det just den rösten vi har lättast för att ignorera, och det beror på att den inte är högljudd. Dessutom konkurrerar den med logik, förväntningar, rädslor och andras åsikter – och då är det lättare att börja tvivla på sig själv än att stanna upp och lyssna.
När du känner dig osäker kan det vara bra att släppa själva jakten på det ”rätta” svaret eller beslutet. Lägg istället märke till hur olika alternativ känns i kroppen. Vad skapar spänning? Vad skapar lättnad? Vad känner du när du tänker på olika alternativ? Det lugna svaret som kommer inifrån är oftast mer vägledande än det svar som är genomtänkt. Sen behöver inte allt vara klart och tydligt på en gång utan ibland räcker det med att ta ett litet steg i den riktning som känns mest sann, även fast du inte ser hela vägen ännu.
Kanske handlar det inte heller om att få fler svar, utan mer om att börja lita på den du redan är?
Vad kan hända om vi ignorerar vår inre vetskap?
Det händer sällan något dramatiskt på en gång, utan det blir mer som en process som pågår länge, och på grund av det så märker vi kanske inte så mycket, men det vi kan börja märka av är att något ”skaver” inombords – något som vi inte riktigt kan sätta fingret på. Det kan till exempel vara en lågmäld känsla av otillfredsställelse, oro, rastlöshet eller trötthet.
Men med tiden så kan det här ignorerandet visa sig på olika sätt:
- Vi förlorar energi – det som vanligtvis fungerar gör oss nu ovanligt trötta eller omotiverade. Man tappar både lust och ork.
- Vi börjar tvivla på oss själva – för ju oftare vi kör över vår egen känsla (vår inre röst) desto svårare blir det att höra den.
- Kroppen säger ifrån – det kan visa sig i spänningar, stress, eller en känsla av att vara ur synk. Det är kroppens sätt att be oss att stanna upp – och lyssna.
- Vi fastnar i val som inte känns rätt – det kan vara relationer, jobb eller andra typer av situationer.
Det här betyder inte att varje litet obehag vi känner är ett tecken på ”fel väg”, men…när samma känsla återkommer om och om igen, då är det något som behöver bli lyssnat på.
Försvinner den inre rösten om man har för vana att ignorera den?
Nej! Det bästa med den här inre vetskapen är att den inte försvinner bara för att vi ignorerar den. Den finns där konstant och väntar tålmodigt. Ibland blir den tydligare först när vi saktar ner, och ibland när vi inte längre orkar fortsätta som förut. Då kan den höja upp volymen en aning.
För att höra sin inre röst behöver man ta bort bruset
Det här ”bruset” kommer från flera olika håll samtidigt. Det kan vara allt ifrån ljud (allt man hör), syn (allt man ser), upplevelser, information som matas in, måsten och krav, oro och rädslor, etcetera. Allt det här försvinner inte av sig själv, men man kan lära sig att ”sänka volymen” på bruset steg för steg.
Tips på hur du kan göra
Vi tar in enorma mängder av information varje dag! Från alla håll och kanter. Prova att ibland vara helt utan TV, sociala medier, nyheter, poddar, andra människor och deras åsikter. Ta egentid och avskärma dig. När det blir tystare runtomkring dig så hörs din inre röst tydligare.
Brus + högt tempo = sant. Försök att göra saker och ting lite långsammare. Ät långsammare (utan att ha en skärm att titta på). Gå långsammare. Andas djupare och långsammare. Att göra på det här sättet signalerar till både kropp och sinne att det är tryggt, vilket gör det lättare att lyssna inåt.
Acceptera att bruset aldrig kommer att försvinna helt. För målet här är faktiskt inte en total tystnad utan klarhet! Det är helt okej att bruset får finnas där i bakgrunden – så länge det inte styr dig och påverkar dig negativt. Och ju tryggare du blir i att acceptera det här och lyssna inåt, desto mindre makt får bruset.
För att höra din inre röst behöver du bygga en relation till den
Ju oftare du stannar upp och lyssnar desto mer bekant kommer rösten att bli. Sen med tiden kommer du att kunna skilja mellan bruset och det som faktiskt är sant för dig.
(Har du frågor gällande det här inlägget eller vill du att jag fördjupar mig mer i ämnet på något sätt och skriver om det så är du välkommen att kontakta mig via: november_1126@hotmail.com )
Kram ❤️
//Emma
